Bachata är en dans- och musikgenre från Dominikanska Republiken. Till skillnad från Salsa, innefattar Bachatadansen vanligtvis inte många komplexa turer, men de har kommit att användas mer och mer när dansen utvecklats. Dansstegen, eller stegvarianterna under utförandet beror mycket på; musik och rytm, inställning, humör och tolkning.

I pardansen kan den som för, besluta ifall dansen skall utföras i sk. öppet eller slutet läge. Den ursprungliga dansstilen från Dominikanska Republiken i Karibien är en grundläggande danssekvens där du räknar alla åtta takterna och rör dig inom en kvadrat. Dansare i västvärlden började långt senare utveckla ett enklare mönster och lägga till danselement från andra danser. Grundstegen är även där åtta takter, men i en sida-till-sida rörelse. Bägge stilarna består av tre normala steg och sedan ett ”tap”-steg. ”Tappet” åtföljs ofta av en ”knyck” med höfterna, och är ibland ersatt med synkoperingar (steg mellan taktstegen).

Bachatamusik har en markerad rytm vid varje taktstart (på ”ettan”) inom fyra takter. De flesta börjar på första takten och detta kallas att dansa Bachata till den grundläggande rytmen i musiken. På senare år har bachatan delats in i tre olika stilar, nämligen Bachata Tradicional, Bachata Standard och Bachata Moderna. Stilarna skiljer sig åt, men takten och höftrörelserna finns i dem alla. På Mölndals Dansskola dansar vi Bachata Moderna.

Bugg är en svensk pardans som dansas till musik i fyra fjärdedelstakt, vanligtvis i snabbt tempo. (120-180 BPM) Dansen har inga fasta variationer utan är en helt improviserad dans där kavaljeren för damen så att olika snurrar uppstår.

Bugg är tillsammans med foxtrot den vanligaste sällskapsdansen i Sverige. Den har sina rötter i jitterbug, även kallad lindy hop, som till en början dansades till swing men sedan förändrades för att kunna dansas till 1950-talets rockmusik. I nuvarande form är buggen från 1960-talet. Till skillnad från de danser som buggen härstammar ur, så har den sitt grundsteg på fyra taktslag. De övriga swingdanserna har en bas på sex eller åtta taktslag.

Hållningen i bugg liknar de latinamerikanska danserna där man håller i en eller båda händerna och ofta byter grepp. Bugg dansades länge mest till dansbandsmusik men numera buggar man även till
annan populärmusik.

Cha cha cha, även kallad cha cha, är en latinamerikansk dans och dansas i 4/4-takt och tempo 29-31 takter per minut. Cha cha cha kommer liksom flera andra danser från Kuba. Exempelvis Mambo, Rumba och Salsa. Cha cha'n anses ha uppstått som ett steg i antingen den snabbare mambon eller den långsammare rumban.

Cha cha'n utvecklades sedan till en egen dans. Till Europa kom dansen med dansläraren Pierre Zurcher-Margolle (Monsieur Pierre) som besökte Kuba 1952 för att ta reda på vad kubanerna dansade. Han tog med sig den nya dansen till England och skapade det som i dag är känt som Ballroom Cha cha cha. Denna form spred sig snabbt också till USA där en amerikansk variant utvecklades. Cha cha cha är en av de mest populära latinamerikanska danserna. Cha cha cha är livlig, flirtig och full av passion och energi. Cha cha cha dansas med små steg och mycket höftrörelser. Det fjärde slaget i cha cha cha är uppdelad i två, vilket ger den karaktäristiska 2,3,4 & 1-rytmen.

Eftersom Cha cha cha är mycket lik Rumba och Mambo, sammanfaller flera stegkombinationer i dessa danser. Den huvudsakliga skillnaden mellan danserna är att de ”långsamma” steget i Rumba och Mambons ersätts med trippelsteg i Cha cha cha. För tävlingsdansaren börjar man sin utbildning med Cha cha cha eftersom en god grundteknik i Cha cha cha underlättar vid inlärning av de övriga danserna, Rumba, Samba, Paso Doble och Jive.

Långsam dans i fyrafjärdedels takt 28-29 bpm. Foxtrot dansas till musik i fyrafjärdedelstakt (4/4), vanligen till dansbandsmusik och annan populärmusik. Den dans som på svenska heter foxtrot skiljer sig en hel del från den engelska foxtroten.

Ursprungligen skapades foxtrot av vaudeville-skådespelaren Harry Fox. Enligt myten hade Fox svårigheter att hitta danspartners som klarade av att dansa twostep och lade därför in ett steg till i grundrytmen. Dansen lanserades 1914. Den ursprungliga dansen från 1914 innehöll en del hopp och var ganska snabb för att sedan göras mjukare genom att hoppen togs bort. 1920 sänktes tempot till att få det tempo som foxtroten har idag. Dansen fick standardiserade former av Arthur Murray 1920.

Ur foxtrot utvecklades så småningom en långsam version, slowfox, och en snabb, quickstep Foxtrot, vilka ingår i den svenska dansbandskulturen idag. Slowfox och quickstep ingår i den internationella tävlingsdansen som kallas Ballroom Dancing, ofta till storbandsmusik. Slowfox anses vara den svåraste av de fem standarddanserna, eftersom den långsamma musiken och speciella karaktären fodrar god förståelse och kontroll av rörelsen.

Rock’n roll-inspirerad dans i snabbt tempo 42 TPM. Jive har sitt ursprung i 1940-talets USA med influenser av Boogie, Rock & Roll, afrikansk/amerikansk Swing och Lindyhop. Jivens karaktär är sprallig och glad med massa energi, höga knälyft, kickar, snurrar. Jive är en snabb dans som dansas i 40-42 takter per minut. Grundstegen i Jive är baksteg, trippelsteg (chassé), trippelsteg. Räkningen är ”1,2”för baksteget, ”3 & 4”, ”5 & 6” för trippelsteget.

Jive är en av de fem latinamerikanska tävlingsdanserna och tillkom i tävlingssammanhang så sent som 1968. Jive har blivit många tävlingsdansares favoritdans just för att den är så glad, livfull och sprallig. I socialdans går det utmärkt att dansa Jive till samma musik som man dansar Bugg och Jive är en utmärkt motionsdans. Jive ger kondition, koordination och benstyrka på köpet.

Latinamerikansk dans syftar på danser med ursprung i Latinamerika, så som cha-cha cha, rumba, samba, salsa, mambo, merengue, bachata, cumbia reggaeton, son, forró och bolero.

Latin Solo
Latin Solo är en latininspirerad träningsform för den som tycker om att dansa och samtidigt vill ha träningseffekt. Eftersom man dansar själv är det en dansform att använda när man saknar partner. Latin Solo tränar upp konditionen, koordinationen, hållningen och balansen till härlig latinomusik.

Latin Solo är latindans i fitnessform med högt tempo och mycket dansglädje och du lär dig grundrörelserna i Latindans på ett lustfyllt sätt.

Latin Fortsättning
För dig som är van latin-dansare med minst två terminers erfarenhet. Här tränar vi de fem standarddanserna Cha-cha, Rumba, Samba, PasoDoble och Jive.

Paso Doble är en livlig, scenisk, spansk dans som ska föreställa dramat på den spanska tjurfäktningsarenan. Paso Doble betyder ”två steg” och refererar till marschens karaktär. Traditionellt ska mannen symbolisera matadoren som sveper den röda capen – kvinnan – över dansgolvet.

Dansarna kan välja att anta rollen som Torero, Picador, Banderillero, tjur eller spanska dansare. Dansarna kan ändra roller under hela dansen. Paso Doble är både arrogant och passionerad och den mest dramatiska av de fem latinamerikanska danserna. Karaktären är kraftfull och dansas på klack, vilket skiljer sig från de övriga latindanserna där men dansar med tån i golvet. Alla stegen i Paso Doble är skarpa och snabba, hållningen är arrogant med högburet huvud och bröstkorg.

Musiken i Paso Doble har tydliga Flamencoinfluenser. Den djärva och inspirerande musiken har en enkel 1-2-1-2 marschrytm och tempot är 60 takter per minut. Musiken är ofta varianter av España Cañi. Musikstycket har flera tydliga avbrott vilket gör att man måste koreografera dansen till musiken. Det ger dramatiska poser - så kallade high light. Eftersom Paso Doblen koreograferas så dansas Paso Doble för det mesta bara på tävlingar.

Quickstep är elegant, mjuk och glamorös och dansas med mycket energi och kraft. Dansarnas fötter snuddar vid golvet och intrycket är elegans och lätthet. Quickstep påminner om Foxtrot, men dansas i snabbt tempo.

Quickstepen utvecklades i England på 1920-talet och är en mix av snabbare foxtrot och Charlseston, dansen standardiserades 1927. Tre karakteristiska dansfigurer i Quickstep är chassé, fötterna slår ihop till ett dubbelsteg, quarter turns och lock step. Dansen har gradvis utvecklats till en dynamisk dans med mycket rörelse över dansgolvet, med många avancerade mönster, hopp, kickar, springsteg och snurrar.

Quickstep dansas i fyra fjärdedels takt och 50 takter per minut. I tävlingssammanhang är Quickstep en av de fem standarddanserna. Vals, Quickstep, Foxtrot, Wienervals och Tango.

Rumban uppstod i Havanna på 1890-talet. Den afro-kubanska dansen med sin sensuella laddning blev i hög utsträckning nedtryckt och reglerad, eftersom den ansågs farlig och oanständig. På 1940-talet blev dansen mera populär och uppskattad, särskilt varianten guaguancó. Rumba förväxlas ibland med salsa. De bägge danserna har gemensamt ursprung, bygger bägge på clave-rytmer och har vissa viktiga rörelser gemensamma.

Rumbans grundrytm, rumba-claven, är en variation på traditionella västafrikanska klockrytmer. Den går i fyra fjärdedelstakter (4/4). Den ursprungliga kubanska rumban är mycket polyrytmik och sålunda ofta mycket komplex. 

Tiodansens rumba
Under förbudstiden i USA (1920 – 1933) fick rumban en relativt stor spridning genom cabaret, sainetes, som ofta innehöll schablonmässiga skildringar av svarta såväl som rumba. Tävlingsdansen rumba som nu ingår i tiodansen har sina rötter i denna 30-tals-rumba som ursprungligen kom från Kuba och från musikstilen son. I Sverige finns denna rumba nästan enbart som tävlingsdans, men i USA och delar av Europa dansas de så kallade ballroomdanserna även som sällskapsdans om än i relativt liten utsträckning.

Dagens Salsadans har sitt ursprung i New York på mitten av 1970-talet. Det utvecklades från tidigare dansformer som ”cha-cha-cha” och Mambo som var populära i New York, och införlivade delar av Swing-dans och Hustle samt inslag av afro-kubanska och Afro-Caribbeanska danser som Guaguanco och Pachanga.

Det finns en del kontroverser kring ursprunget till ordet salsa. Vissa hävdar att den var baserad på ett rop som musiker skrek ut när de spelade sin musik. Andra tror att begreppet skapades av skivbolag för att bättre marknadsföra sin musik, som valde ordet ”salsa” på grund av dess kryddiga och varma konnotationer. Ytterligare andra tror termen kom till eftersom salsa-dans och musik är en blandning av olika stilar, precis som salsa eller ”sås” i Latinamerika är en blandning av olika ingredienser.

Den kubanska salsan roterar paret tillsammans medurs under dansen. Det är vanligare att gå runt i cirkulära rörelser än att snurra på ett ställe (som i linjestil-Salsa (cross body)). Turerna innefattar många komplicerat inslingrade armfattningar. Olika grundsteg i kombination med improvisationer i form av höftrullningar och axelskakningar är vanligt. Det första steget tas vanligen på första taktslaget och ibland på tredje. Dans i singel utförs i form av despelote samt steg och kroppsrörelser hämtade från afrokubanska sällskapsdanser som Yambú, Guaguancó och Columbia (dans).

Under kursen ser vi till att få känslan för rytm, steg och rörelser. Vi värmer upp genom att göra de olika stegkombinationerna du sedan använder i dansen. Ta kläder du kan bli varm i, det blir du när du dansar Salsa, och skor med inte alltför bra grepp.

Vi lär dig de grundläggande turerna i Kubansk Salsa, som gör att du kan bjuda upp till dans och ha roligt på något dansställe (miljontals dansar det runt i världen), och i senare delen av kursen hjälps vi åt att hitta känslan och tekniken i turerna du lärt dig (styling).

Samba är ett samlingsnamn på en mängd danser med afrobrasilianskt ursprung. Exempel på sambadanser är samba no pe, samba de gaiferia, samba de roda, karnevalssamba och samba reggae. Till de flesta sambadanser finns en motsvarande musikgenre. Samba kan dansas både som pardans och solodans.

Samba kommer från Brasilien, där den spelar en viktig roll som karnevalsmusik eftersom den är en “cansion”, det vill säga en sångdans som kan förekomma i både långsamma och snabba tempon. Kanrevalssamban som blivit känd med den årliga karnevalen i Rio de Janeiro associeras med spektakulära dräkter som ofta lämnar mycket hud synlig på damerna. Gemensamt för alla sambadanser är att dansarna skakar mycket på kroppen och rör höfterna i takt med musiken.

En variant av parsamba som är ganska olik de brasilianska folkdanserna ingår i kategorin latindans i tävlingsdans Samban har utvecklats ur den brasilianska dansen "batuque" och introducerades som sällskapsdans i New York i slutet av 1930-talet. Samban nådde Europa via USA efter andra världskriget och blev snabbt populär, framför allt genom filmen "Tico-Tico"

Tango är en pardans som utvecklades i Buenos Aires och Montevideos immigrantkvarter mot slutet av 1800-talet. Tangon blev fram emot 1920-talet en modedans som via Paris spreds över resten av Europa.

Den rioplatensiska tangon skapades ursprungligen i fattiga kvarter och hade låg status. Samhällsklasserna blandades främst på bordellerna, och ryktet att tangon uppstått i just denna miljö grundar sig troligen i att det var där som de mer välbärgade historieskrivarna kom i kontakt med dansen. Det var en tid när det fanns många immigranter i Rio de la Plata-området och få kvinnor. Männen blev därför tvungna att under år av träning öva upp sin dansskicklighet sinsemellan innan de hade en chans att få dansa med kvinnor på en milonga, ett tangoställe.

Tangons omfamning, som också kan kallas "abrazo", "kram" eller "dansfattning", är avslappnad så att armbågarna pekar i stort sett nedåt. Kontakten mellan partnerna söks högt upp, så att det i stället blir gott om plats mellan fötterna, och i den argentinska tangon försöker man vanligen ha kroppsvikten långt fram, oavsett om man går framåt eller bakåt. En vanlig liknelse är att paret med sina kroppar bildar ett "A".

Precis som  den rioplateniska tangon utvecklats till flera stilar eller ideal, så har tangon tagit sig till Europa i flera vågor och med tiden utvecklat olika varianter. Den största av de icke-argentinska tango-varianterna är den tango som det tävlas i inom den halva av tiodans som kallas standarddans. Idealet inom standard tango är explosivitet, dynamik och snabbhet. Hållningen är viktig, paret sitter ihop i form av ett X (bröst, midja och lår ihop, fötter och huvuden långt från varandra) Tangon dansas i fyrtakt och tempot är 31-33 takter per minut.

Vals är en populär pardans, som dansas till musik i tretakt. På baler och bröllop inleds dansen oftast med en vals, I Sverige blev valsen allmänt förekommande från mitten av 1800-talet.

Vals var ursprungligen en österrikisk folkdans. De finare invånarna i Österrike tog de första valsstegen i början av 1700-talet. De tyckte att valsen var mer äkta än de komplicerade hovdanserna. Valsen blev snabbt populär eftersom man dansade tätt intill varandra – och just därför fördömde påven den nya flugan.

Dansen spreds över Europa under 1800-talet. När den första gången dansades vid det brittiska hovet 1816 skrev London Times i en ledare: ”Så länge denna obscena uppvisning begränsas till prostituerade och äktenskapsbrytare, är den inte värd att nämna. Men nu när den har spritt sig till högre klasser är det vår plikt att varna respektabla föräldrar för denna dödliga smitta.”

Modern (Standard) vals – kom från Tyskland under första hälften av 1800-talet . Ur Bostonvalsen, som är en amerikansk långsam Vals, utvecklades en modernare variant av Vals med utpräglat långsamt tempo i glidande stil med modifierade steg, som fick namnet “English Waltz”.

För tävlingsdansaren börjar utbildningen just med modern vals. Det är den dans vi tränar mest därför att den utgör grunden för en god teknik i de andra danserna. Modern vals dansas från den lägsta till den högsta tävlings klass. Takt: 3/4. Tempo: 27 – 30 takter per minut. Engelsmännen skapade denna dans genom att helt enkelt halvera Wienervalsens snabba tempo samt att utveckla den dansteknik som användes i Slowfox med glidande, långa steg i s.k. ‘öppna chasséer’ (ordet kommer från franskans chasser = att jaga, och är en baletterm.) Det innebär att den ena foten snabbt jagar undan den andra foten. Chassé dansas på synkoperad rytm, det vill säga one-two-and-three.